coccoline

Sommaren 1986 fick Mamma sitt andra barn och Pappa sitt första,vi levde som en lycklig liten familj i de djupa smålandskogarna. två år senare kom min lillebror till världen och några år senare kom min lillasyter. Familjen var nu lite större och någonstanns mellan det tredje och fjärde barnet skedde en flytt, från ena sidan grusvägen till andra sidan.
Vi hade en granne, resten va skog, skog och skog. Gick på en skola med ca 60 elever, hade två mil till affären och en kilometer till asfalt.

Härliga sommrar, semestrar i smögen, spanienresor, åka hölass. När jag blev lite äldre var det inte lika kul att bo helt öde, att få mopeb var ren frihet. För övrigt så var det en cresent compakt som kom upp i 55 km/h om man hade tur (när man åkte nerför)

Mopebtiden innebar mindre tid hemma, mer tid med kompisar och hemliga fester med häxblandningar och lössnus, haha det var tider det

Började jobba som 17 åring på bygdens kulturreservat, stod i kafet och sålde hantverk i gammeldagsakläder.

När jag gick andra året på hotell och restauranglinjen i Jönköping flyttade jag och min kompis Lisa til en 1 1/2  i stan. För att slippa det 5 mil långa pendlandet som tog allt för lång tid med de dåliga bussförbindelserna som var.
Det var ett roligt år, att få testa på att på att bo själv, det var också det året som jag och Martin fann varann.

Så va jag trött på skolan och för att göra den lite roligare sökte jag en specialutbildning till det tredje året. Kockstuart, som innebär att man arbetar som kock på båt. Jag kom in och det betöd att jag skulle fortsätta miina studier i Helsingborg. Så sommaren mellan 2a och 3de året på gymnasiet blev det flytt dit.

Jag flyttade ihop med en tjej som heter Sanna, vi kännde inte varandra alls, men var de ända två som inte redan bodde i skåneland och fick kontakt med varann genom rektorn. Vi fixade ett boede tillsamans innan vi ens träffats. Ibland får man chansa=) Det nya samboskapet funkade bra, bodde på en skabbig övervåning hos en äldre dam. Dock bara en termin sen va vi trötta på kärringen. Flyttade till varsin pytteliten lgh som låg i samm hus. Där bodde vi resten av helsingborgtiden.

Efter att tagit studenten var det dags att bege sig till småland igen Jag och Martin blev nu sambos. Efter att jag jag fått besked om att jag kommit in på assistentlingen på en fokhögskola i Nässjö så bestämmde vi att det skulle bli vår stad.
Ett roligt år som gick allt för fort, läste även teckenspråk på den linjen och fick mersmak på det.
Så sökte in på en teckenspråslinjen i Finspång och kom in även där så  då var det bara för Martin att söka jobb i Östergötland, Sen packade vi våra saker och flyttade dit.

Ett litet medvetet samanträffande va att min syster bodde där också seda ett par år tillbaka. Vi trvides bra i finspång, jag pluggade och arbetade extra som persornig assistent och på ett boende för döva utvecklinsströda. Skolan va inte helt vad jag tänkt mej och när jag läst ett av två år var jag trött på det och kom på aupair iden. Två veckor efter att jag tänkt första tanken på den ideen så var det bestämmt. Skulle fytta till Norge och jobba som aupair ett tag. Martin fick bli kvar i finspång me fast jobb och vår lägenhet.

Ett nytt liv började, distansförhålanden igen.... , Träffade masa nytt folk och fick testa på livet som aupair. Som inte heller var helt vad  jag hade tänkt mej. Jobbade kvar hos famijen ett halv år sen slutade jag. Fyttade ihop med C1 på hemska svenska föreningen och jobbde på ett lager som sålde studentkäder.

Tre månader senare kom Martin till oslo, fann sig ett bra jobb ibland tågen och vi flyttde ihop i Oslo. I en liten ful källarlägenhet. Jag borjade jobba inom hemtjänsten och som persornlig assistent. Eftervart hittade vi en bättre lägenhet, dock ett par mil utanförr oslo men vi slog till. Jag aslutade mitt jobb på hemstjänsten och började på ett sjukhem istället. Behöll assistentjobbet och numer jobbar jag också på en skola och som stöttekontakt

Framtiden är oviss
Den som lever får se

Det var historien om Caroline