coccoline

Min pärla,
hon har blivit som en vän för mig...
Genom vårt å torrt hjälper hon mig...
Men idag så sa hon stop...

Kanske för att jag inte vårdat henne som man man borde vårda en vän...
Olje-, bensin- och spolarvätsklampan har lyst länge...
Men när jag inte orkar tanka för att det är för kallt rullar hon ändå...
När spolarvätskan är slut så gör jag bara två titthål för ögonen och chansar på att vi inte kör på nåt...
När oljelampan lyser låtsas jag att den lampan bara glappar...
När hon ser brun ut istället för grön tänker jag att det regnar säkert snart bort...

Men idag när vi skulle rulla hem från jobbet...
I den stora nerförbabacken...
Då ville hon inte mer...
Hon dog, ja rullade ner för backen ihop om att hon skulle ge mig en chans till...

Min fina gröna (för tillfället brunfläckiga) Ford orkade inte köra en meter till...
Som straff fick jag stå i kylan i en halvtimme, satt först i bilen men insåg snart att det va bättre att gå ut och röra på sig.
Martin kom och räddade mig, bogserade oss till Mekonomen.
Så nu får mekarfolket en överaskning när de kommer på jobb imon....

Hoppas hoppas de kan rädda henne

OBS Det va inte pga av törst hon dog, hon går som sagt trotts att hon inte har bränsle.

Hoppas hoppas de kan rädda henne