coccoline

Varning; texten bör ej läsas av lättirreterade persorner

Efter att lämnat Oslo för lantliga Lindeberg kom jag och Martin fram till att vi behövde en bil till.
Efter mycke letande så hittade vi oss tillslut en som vi va mycket intreserade av.
En snubbe möte upp Martin för att visa sin bil, den verkade bra.
Priset i annonsen låg på (mins inte men säg) 19 000.
Snubben som visade bilen sa att vi kunde få den för 17 000.
Allt va så gått som klart, köpet skulle genomföras några dagar senare....

Men, någon dag senare kom ett sms om att priset hade höjts, till 22 000.
Alltså över annonspriset.
Och vi hade kunnar ge 22 för bilen, OM det var det som var sagt.
Så vi tack men nej tack

Några dagar senare kom ännu ett sms 
"vi har en bekant som bor långt här ifrån som vill ha bilen, men ni kan få den för 20 000"

Så om de har någon annan som vill ha bilen, varför säljer de den inte bara till den persornen?

Vi sa forforande nej och fast beslutna att inte ge mer än 19 000!

Våran granne hör om "vår bilsäljare" och ringer upp honom, och låtsas vara intreserad av bilen.
Även till honom säger bilägaren att priset höjts till 22 000.
Grannen säger bestämmt att 19 står de så det är vad han får.
Då går bilägaren med på de. Fast än han vet att vi tar den om han går tillbaka til 19 000 som va utgångspriset.

Planen är nu att vår granne ska åka och köpa bilen, men skriva den på oss. Så vi får den för sagt pris.
Samma dag som grannen ska åka dit ringer bilägaren för att få adressen. för att kunna förberda papprena för ägarbyte.
Efter att ha hört adressen reagerar han eftersom att han någon vecka tidigare mött upp Martin i närheten av sagd gata..

Så han kollar upp Martins adress och ringer sen Martin och surar för att vi "försökt lura honom"

Historien avslutas senare på kvällen med att Martin och grannen tillsamans åker och köper bilen till oss. 
För 17 000 precis som de  va sagt innan allt krångel

Haha dumjävel till försäljare

(Med reservation för eventuella fel i pengasummor)