coccoline

Att jobba som perosnlig assistent är inte alltid så väldigt lätt
Man (i mitt fall)  är där för någon annan,
jag är dens personens armar och ben
om det kliar, om personen är törstig,  vill flytta foten.
vad som hellst
Dessutom lever jag paralellt med den personen hela mitt arbetspass.
Om den personen ska iväg, ut, sitta inne, vad som hellst.
Det är bara för mej att göra detsamma
Att hela tiden finnas där, lättilgänglig

Jag lever också i denna personens familj under den tiden jag jobbar
Är med på släktmiddagar, resor, familjebråk och myskvällar framför tven
Jag lever i en annan persorns liv

Jobbet som persornlig assistent varierar såklart beroende på vilken brukare man har.
I mitt fall tycker jag att det oftast är ett väldigt soft jobb, jag gör nåt bra och det är till viss del ganska givande.

Men ibland blir mitt tålamod prövat igen å igen.....
Jag har en uppgift att muntra upp den här persornen....
Att peppa....
Att akivitesera...

Ibland blir det lite mycke för huvudet, psyket, tålamodet
Det bir för mycket att leva någon annans liv